Prestation

Att prestera på jobbet är en självklarhet för många av de klienter jag möter. En del har mycket, eller till och med väldigt mycket att göra - men upplever inte stress. De flesta jobbar heltid och ofta mer än det. Att arbeta hårt och mycket kan fungera under en tid - tills det kommer en till belastning som gör att bägaren rinner över. Utlösande faktorer kan vara en mellanmänsklig konflikt på jobbet, att nästan hamna i en bilolycka, att någon nära anhörig blir svårt sjuk eller ett barn har behov av extra stöd. Då går det inte längre att jobba så hårt, sova för lite, ha för lite vänner och för lite tid för reflektion och återhämtning.

Att vara duktig på sitt jobb och prestera är något som värdesätts högt i vår del av världen. Dessutom bör vi kunna jonglera privata belastningar och familjens utmaningar med ett lillfinger och tro att vi har en oändlig bägare av energi att ösa ur. 

Nu är det inte så människan, människokroppen och vår hjärna fungerar optimalt under massiv, långvarig belastning. Människor behöver perioder av återhämtning emellanåt. Om vi intecknar varenda minut, varenda vecka, året runt i många år, så kommer energidepåerna så småningom ta slut. 

Återhämtning är alltså en nyckel för att människan ska kunna fortsätta prestera över tid - hela livet. 

Återhämtning och vila - tecken på svaghet?

Samtidigt möter jag påtagligt ofta klienter som har en inre kritisk dialog när de ens överväger att de behöver vila, återhämta sig - eller vara hemma för att de är förkylda. Det förknippas med "svaghet", "lathet", "oduglighet", "inte det rätta virket" och en hel del andra självkritiska omdömen de ger sig själva. För många med en krävande inre presterare så är det förknippat med överlevnad att fortsätta arbeta - fast vår kloka kropp skriker efter återhämtning. Vår kapacitet är begränsad - men belastningen i och runt oss är oändlig. Om vi inte lyssnar på kroppens klokhet, så kommer kroppen och hjärnan att tvinga oss ner i vila.

GAS - General Adaptation Syndrome

Det finns ett begrepp som heter GAS - General Adaptation Syndrome. Det närmaste begreppet på svenska är utmattning. Kroppens anpassning till omgivande belastning räcker inte längre till och kortisol - vårt långtidsstresshormon - kommer att ligga på ständigt höga nivåer och öka blodtrycket, blodfetter och blodsocker för att vi ska vara redo i den strid kroppen uppfattar att vi står inför. Sötsuget ökar. Vi hamnar i en osund ämnesomsättning eftersom vi inte gör av med det ökade blodsockret och blodfetterna genom (förväntad) fysisk aktivitet i tillräcklig omfattning. Sömnen störs, vi äter mer eller mindre, använder mer substanser för att varva ner (alkohol exempelvis), emotionell reglering blir påverkad, nedstämdhet och brist på engagemang uppstår. 

Prestation som överlevnadsstrategi

Att förstå sina gränser, vara vänlig mot sig själv, skapa perioder av återhämtning och vila utan dåligt samvete kan människor behöva träna på av denna anledning. Eftersom prestation har jämställts med överlevnad så uppfattas vilan som ett hot mot överlevnad. Att komma tillrätta med den inre föreställningen om vila kan ta lång tid och om det inte sker kommer det bli svårt att upprätthålla balans över tid - även efter en längre sjukskrivning i utmattning. 

Synen på prestation - en samhällsfråga

När samhället premierar hög prestation redan från låg- och mellanstadiet i skolorna, kan vi förledas att tro att vila och återhämtning är av ondo, när det egentligen är förutsättningen för ett hållbart liv. I själva verket är överprestation under lång tid ett hot mot hälsa och hållbarhet över tid och en orsak till de ökade sjukskrivningstalen. 

Hur vänder vi trenden? 

Det handlar inte enbart om individen utan om den omgivning vi lever i. Vilken syn på prestation finns på vårt jobb? Vilka beteenden premieras (faktiskt) på jobbet? Är det att alltid säga "ja" till mer uppdrag eller premieras det när vi drar i nödbromsen och signalerar att måttet är rågat? Är det möjligt att arbeta kvar när arbetsplatsen har en osund syn på arbete och inte värdesätter hållbarhet över tid? Vilka möjligheter har organisationen att uppmärksamma osund stress? Vilka möjligheter får medarbetare med en osund syn på sig själva i relation till prestation att bli mer realistiska med vad som behövs i ett liv? 

Det är stora frågor och flera av dessa ligger på systemnivå - i vår gemensamma kultur - men också i företagets kultur. En del handlar om hur vi organiserar oss och hur förberedda vi är på ganska förväntad belastning i våra liv. Vilka möjligheter ger vi varandra att kunna svara på de motgångar livet erbjuder? 

Sist men inte minst. Vi presterar faktiskt bättre, klokare, och blir bättre beslutsfattare om vi vilar, återhämtar oss och ger oss det vi behöver för ett hållbart liv.